Nyhetsbrev maj 2018

Nordic Law förstärker inom miljö- och fastighetsrätt

Vi är väldigt glada att kunna hälsa Erik Nordström välkommen till Nordic Law. Erik kommer närmast från jobbet som miljöjurist på WSP i Göteborg men har innan dess lång erfarenhet av arbete inom miljö- och fastighetsrätt från arbete på LRF Konsult Juridiska Byrån. Erik har stor erfarenhet av processer rörande vattenrätt och miljöfarlig verksamhet i landets mark- och miljödomstolar ävensom i allt som rör den speciella fastighetsrätten. Erik börjar på vårt Göteborgskontor i augusti 2018 och kommer att arbeta i nära samarbete med advokaterna Magnus Berg och Pia Bosdotter Olson. Erik kommer härutöver att biträda övriga kollegor på byrån vid förvärv och företagstransaktioner.

Nya bestämmelser i miljöbalken om samråd och miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) – mindre krav på omfattning av MKB!

I januari i år ändrades bestämmelserna i 6 kap miljöbalken. Före årsskiftet hade 6 kap rubriken ”Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag” och efter årsskiftet har 6 kap rubriken ”Miljöbedömningar”. En första skillnad mot tidigare är att lagstiftaren nu noga delat upp vad som gäller för ”Planer och program” och vad som gäller för tillstånd för verksamheter och åtgärder som ska prövas enligt 7 kap 28 a § eller enligt 9 och 11 kap i miljöbalken.

Enligt 6 kap 20 § miljöbalken ska det inför en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet eller miljöfarlig verksamhet göras en specifik miljöbedömning. Om verksamheten per definition alltid ska anses medföra betydande miljöpåverkan, ex vis i fråga om vattenkraft, ska man göra ett s.k. avgränsningssamråd. När ansökan sedan ska lämnas in till mark- och miljödomstol är kraven på den MKB som ska bifogas ansökan desamma som i dag eller till och med lite större.

Om den tilltänkta verksamheten istället per definition inte alltid ska anses medföra betydande miljöpåverkan, måste verksamhetens miljöpåverkan utredas under samrådet. Detta sker genom ett s.k. undersökningssamråd. Om verksamheten efter undersökningssamrådet bedöms medföra betydande miljöpåverkan går man vidare med ett avgränsningssamråd enligt vad som beskrivs ovan. Om det vid undersökningssamrådet istället visar sig att verksamheten inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan gäller istället bestämmelsen i 6 kap 47 § miljöbalken om s.k. liten miljökonsekvensbeskrivning. Av bestämmelsen följer att om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas, ska den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden i en liten miljökonsekvensbeskrivning lämna de upplysningar som behövs för en bedömning av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan förväntas ge. Det innebär bland annat att en liten MKB inte behöver innehålla ett nollalternativ eller alternativa lokaliseringar. En liten MKB behöver heller inte innehålla en uppräkning av riksintressen, områdesskydd, miljömål m.m. Av detta följer att en liten MKB kan hållas mycket kortfattad vilket i sin tur innebär krav på mindre utredningar och därmed förkortade handläggnings-tider och lägre kostnader för sökanden.

Till skillnad mot vad som gällt tidigare får Länsstyrelsens beslut om betydande eller icke betydande miljöpåverkan större betydelse. Den som söker tillstånd för verksamhet som inte bedöms få betydande miljöpåverkan kan se fram emot en process som blir både snabbare och billigare än vad som hade blivit fallet enligt de gamla bestämmelserna.

Ändringar av lag (2006:412) om allmänna vattentjänster

I en alldeles färsk utredning från i maj i år, SOU 2018:34, föreslås ett flertal ändringar i lag (2006:412) om allmänna vattentjänster den s.k. Vattentjänstlagen. Förslaget innebär följande.

Havs- och vattenmyndigheten ska utses till tillsynsvägledande myndighet för länsstyrelsernas tillsyn över hur kommunerna uppfyller sin skyldighet enligt 6 § vattentjänstlagen. Arbetet ska göras i samarbete med Boverket, Livsmedelsverket och Naturvårdsverket. Detta för att ge länsstyrelserna ett ökat stöd, underlätta kunskapsutbyte mellan dem och se till att tillsynen blir mer lika över landet.

Härutöver föreslås införandet av ett nytt stycke i 6 § vattentjänstlagen som ska göra att kommunerna lägger ett större fokus på att bedöma behovet av vattentjänster. Kommunen ska bland annat utreda om det finns en möjlighet att på annat sätt än med en allmän va-anläggning uppnå motsvarande skydd för människors hälsa och miljön.

Vidare föreslås att det införs ett krav i vattentjänstlagen på att kommunerna ska se till att det finns en långsiktig plan för hur försörjning av vattentjänster inom kommunen ska ske. Denna plan ska beslutas av kommunfullmäktige.

Avslutningsvis trycker utredningen på behovet att de statliga myndigheter som arbetar med vattentjänsterna behöver samverka mer för att stödja kommunerna och styra mot hållbara vattentjänster. För detta ändamål föreslås att en plattform bör bildas med Naturvårdsverket som koordinator.

Dessa ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2019.

Årsredovisning inte upprättad i tid – ringa bokföringsbrott?

För aktiebolag innebär bokföringsskyldigheten bl.a. att den löpande bokföringen ska avslutas med en årsredovisning. Årsredovisningen måste upprättas i sådan tid att den kan läggas fram vid den årsstämma som ska hållas i bolaget inom sex månader från räkenskapsårets utgång (jfr 7 kap. 10 § aktiebolagslagen, 2005:551). Underlåtenhet att upprätta årsredovisning i tid kan därför utgöra bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken.

De senaste åren har antalet mål som avser underlåtenhet att upprätta årsredovisning i tid ökat kraftigt. Detta kan nog till stor del tillskrivas alla de anmälningar om bokföringsbrott som har gjorts av bl.a. Bert Karlsson. Mot denna bakgrund har Högsta domstolen i tre domar meddelade den 28 februari 2018 (i mål B 1384-17, B 5604-16 och B 1555-17) gjort vissa ställningstaganden rörande gränsdragningen mellan bokföringsbrott av normalgraden och ringa bokföringsbrott såvitt gäller underlåtenhet att upprätta årsredovisning.

För bokföringsbrott finns en särskild åtalsprövningsregel som innebär att ringa bokföringsbrott får åtalas endast om åklagaren bedömer att åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.  Straffskalan för bokföringsbrott är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter eller fängelse i högst sex månader. Följaktligen är gränsdragningen mellan bokföringsbrott av normalgraden och ringa bokföringsbrott betydelsefull.

Högsta domstolen anser att såväl principiella som praktiska skäl talar för att förseningens längd kan fungera som en utgångspunkt för bedömningen av hur allvarligt brottet är. Högsta domstolen understryker dock att det alltid måste göras en sammanvägning av samtliga i det enskilda fallet relevanta omständigheter. Mot denna bakgrund slår Högsta domstolen fast att om årsredovisningen i ett aktiebolag är mer än fem månader försenad, finns det normalt anledning att bedöma bokföringsbrottet som brott av normalgraden. Även förseningar om sex eller sju månader kan dock någon gång vara att bedöma som ringa brott, med det får då normalt förutsättas att bolagets verksamhet och omsättning är begränsad och att förseningen beror enbart på förbiseende eller missförstånd.

Om förseningen understiger fem månader är i stället utgångspunkten att brottet ska bedömas som ringa. Särskilda omständigheter kan dock medföra att förseningen även i dessa fall blir att bedöma som brott av normalgraden, t.ex. när verksamheten har haft en betydande omsättning eller haft betydande ekonomiska problem. Enligt Högsta domstolen finns det sällan anledning att bedöma förseningar som understiger fyra månader som annat än ringa brott.

Patrick Andersson är den av våra advokater som är specialiserad på aktiebolagsrätt och han arbetar som försvarare i brottmål med särskild inriktning mot ekobrott. Om ni behöver hjälp inom dessa rättsområden är ni välkomna att kontakta Patrick Andersson via pa@nordiclaw.se eller på 070-659 30 80.

Den 1 juli 2018 gäller nya regler kring rehabilitering
 
De nya reglerna innebär att en arbetsgivare har att upprätta en rehabiliteringsplan om det kan antas att arbetsförmågan hos arbetstagaren kommer att vara nedsatt under minst 60 dagar. Planen ska upprättas senast den dag då arbetsförmågan varit nedsatt i 30 dagar. Begreppet ”om det kan antas” innebär att om det finns någon omständighet som talar för att arbetstagaren kommer att vara frånvarande i ytterligare 30 dagar på grund av nedsatt arbetsförmåga, så ska en rehabiliteringsplan upprättas. Arbetsgivaren kan avvakta med att upprätta planen om det först senare framkommer att frånvaron blir så lång som 60 dagar eller längre. Planen ska då upprättas så snart det står klart att frånvaron kommer att uppgå till minst 60 dagar. Står det klar att arbetstagarens hälsotillstånd medför att denne inte kommer att kunna återgå till arbete, finns ingen skyldighet att upprätta en plan.
 
Vad gäller planens innehåll ska de redovisa de åtgärder som behövs för att möjliggöra en återgång i ordinarie eller anpassat arbete så snart det är möjligt. Det är alltså arbetsgivarens åtgärder som ska redogöras för.

Glad sommar önskar vi på Nordic Law!

Våra kontor är bemannade hela sommaren. Ring växelnumren 031-81 51 00 eller 040-611 37 30, eller tala in ett meddelande, om vi inte svarar direkt på våra mobilnummer.