Klippa sig och skaffa jobb?

Under studietiden i Uppsala ägnade jag en del av min fritid till att sända radio genom Studentradion 98,9. Vid radion fanns det två begåvade killar som hette Gustav och Niklas. Bland annat satte de rekord i direktsänt Flogstavrål och besökte Annika Lantz i direktsändning för att ge henne en tårta. När jag ser tillbaka på den tiden så inser jag att Niklas och Gustav var de två mest begåvade radiokillarna i stan. Efter mig och Markus, så klart.

Nu har Niklas, som heter Lundengård i efternamn, dragit igång ett nytt projekt som han kallar Jobb Utan Klipp. Niklas, som har en väldigt speciell och säregen frisyr, vill med bloggen visa upp den ocensurerade bilden av sig själv för framtida arbetsgivare. Som Niklas själv säger i bloggen är målet att få "ett spännande och intressant jobb utan att behöva göra avkall på min person eller personlighet". Projektet bygger också på att Niklas ska få stöd från andra, eller "endorsements" som han på vacker valkampanjsmanér kallar det. Projektet har övergått till att bli en uttalad kamp mot 50-talisterna. Än så länge har projektet varit igång några veckor, utan att drömjobbet presenterat sig.

I min mening belyser Niklas projekt ett allt större problem i dagens samhälle. Det nya, öppna informationssamhället har medfört att gränsen mellan privatperson och yrkesperson suddas ut mer och mer. Exempel på detta är bland annat den sparkade barnskötaren som hade en keps med varumärket Pornstar på sin profilbild på Facebook.  Den bloggande enhetschefen på Migrationsverket som uttryckte Israel-vänliga åsikter på sin privata blogg är ett annat exempel som varit flitigt diskuterat i media. Den juridiska frågan ställs ofta på sin spets, där vi på sistone sett bland annat Sveriges Radio fastslå oklara och frihetsbegränsande riktlinjer för sina medarbetare. Debatten är naturligtvis mer fokuserad kring moraliska frågor än rent juridiska. Ändå ser vi fler och fler exempel på företag som antar policy-dokument för att förhindra att de anställa begår vad företaget anser vara skadliga handlingar eller beter sig på ett sätt som inte är förenligt med anställningen.

Lojalitetsplikten gentemot arbetsgivaren har utarbetats genom praxis under en längre tid. Principen innebär bland annat att arbetstagaren har att svara för följande:

• en fullgod arbetsprestation
• följa arbetsgivarens ordningsföreskrifter
• avstå från att bedriva konkurrerande verksamhet
• avstå från att överskrida sin kritikrätt
• visa integritet (till exempel genom att avstå från att ge eller ta emot mutor)
• iaktta tystnadsplikt avseende exemplvis företagshemligheter
• uppfylla vissa krav på vandel, samt
• i övrigt visa omsorg och aktsamhet i arbetet 

Således står det arbetsgivaren fritt att besluta om ordningsföreskrifter för dess anställda. Samtidigt får dessa inte gå utöver vad som kan krävas av en arbetstagare. Ordningsföreskrifterna bör dessutom begränsas till själva arbetet. Det är ytterst tveksamt om fritidsaktiviteter eller fritidsintressen kan regleras av arbetsgivaren. Samtidigt blir gränsen alltmer flytande mellan arbete och privatliv. Om jag går hem och skriver att min chef är en idiot på min blogg så gör jag det på fritiden men det är ett arbetsrelaterat uttalande. Det är nog även ett överskridande av min kritikrätt. Frågan är om det är saklig grund för att avskeda mig.

Anställningsavtal är i regel, om det ens finns något skriftligt, en ensidig blankett där man sätter kryss i tillämpliga rutor och skriver en timlön. Med dagens öppna samhälle krävs i min mening lite mer än så. Policy bör utarbetas avseende hantering av de nya medierna, och det gärna i samspråk med de anställda. Glöm inte bort att det är nog så viktigt att de anställda kan finna sig i de tyglar arbetsgivaren tar fram. Hur ska ni annars bygga framgångsrika företag och behålla kompetenta medarbetare?

Till sist vill jag passa på att önska Niklas lycka till! Vi håller utkik efter intressanta jobb som kan passa dig i Göteborgs- och Malmöområdet.