Casus mixtus - När olyckan är framme

En hovrättsdom avkunnade strax innan jul att en elvaåring, som tillsammans med tre något yngre vänner lekte med tändstickor och tomtebloss, inte efter sitt avlägsnande kunde ha insett att de kvarvarande skulle fortsätta leken och då kasta in brinnande tändstickor och tomtebloss genom fönstret på en förskola som därefter brandskadades. Försäkringsbolaget ville lägga ansvaret på den äldste pojken enligt principen casus mixtus cum culpa – olyckshändelse till följd av vållande, men därtill krävs adekvat kausalitet, ett tillräckligt orsakssamband. Man brukar prata om att det ska "ligga i farans riktning" att en sådan skada kan uppstå av ett sådant handlande. Inte helt självklart för en elvaåring att inse att de andra skulle både fortsätta och dessutom vidareutveckla ”leken”.

Varför har jag nu fördjupat mig i denna dom, därtill finns det två anledningar.

 I min stadsdel i Göteborg är vi många som går och väntar på utredningen och påföljderna efter en nedbrunnen skola. Borde ungdomarna ha insett att deras lek med elden skulle orsaka skada?

Under helgen som gått så har det flugit raketer på de flesta håll i landet och det slår mig varje år, att undrar om de som fyrar av raketer har någon kontroll över just sin raket och inser den potentiella faran med sitt handlande? Jag har gått och plockat raketpinnar och tändhattar runt huset hemma trots att jag inte var där under nyårsnatten och inte fyrat av en enda raket. På vem ska man lägga detta casus mixtus cum culpa om olyckan sker?

Däremot uppskattar jag ett ”riktigt” fyrverkeri, och avnjöt för första gången det stora fyrverkeriet i Göteborg på plats. I folkmassan på södra älvstranden stod vi och huttrande i vinterkylan och såg röken lägga sig tät över hamnsiluetten.

Med detta vill jag önska en god fortsättning på det nya året med förhoppning om att olyckorna och raketerna höll sig bort från dig och att just din helg blev vacker, snövit och trevlig.