Åter efter semester

Så var man åter på plats på Svenska Mässans Gata 18. I vart fall landade jag i morse ett par timmar, men i skrivande stund befinner jag mig i sällskap av en semesterklädd Kinntorph på ett tåg till Stockholm. Där blir det arbete de närmsta veckorna. Byte av en lägenhet man knappt vistats i de senaste tre veckorna mot ett hotellrum.

Semestern tillbringades på landet och på resande fot. De tre röda paraplyerna som packades in i bilen innan vi gav oss ut på Europas vägar kom knappt till användning, och de är med delade känslor jag konstaterar att jag var tvungen att fälla upp ett av dem för syns skull på stranden i Arromanches. Bland gamla Mulberry's och turistande amerikaner och fransmän vädrade paraplyet nordkust luft på den plats där de allierade provisoriskt byggde upp en jättehamn efter Dagen D och den lyckosamma Operation Overlord. Notera att Mulberry's i detta sammanhang inte avser väskor, utan de provisoriska kajer, pirer och vågbrytare som man lät upprätta för att skapa hamnen.

Paraplyets ena bror lämnade vi hos släktingarna i Etival, och den lär komma till pass på bondgården även om de bedyrade att det inte var nödvändigt, "parce qu'il n'a plu jamais en la Loire..." Vi lät dem även hälsa på sin kusin, som vilade inför höstens ruskväder på en hatthylla i Haag, redo att visa upp sig för diplomater och folkrättsjurister från världens alla hörn.

I Stockholm ska vi för en klients räkning granska en koncern i en pågående förvärvsprocess. Arbetet beräknas ta tre veckor, varav två tillbringas i ett av motparten upprättat "datarum". En term som egentligen inte innebär annat än att man befinner sig i ett rum med en representant från säljarnas ombud, som övervakar vårt arbete och ser till så att vi inte tillgodogör oss material som skall stanna i datarummet. Vidare bistår representanten med teknisk assistans och fungerar som säljarnas röst gentemot mig och Kinntorph. Det visade sig att representanten i fråga var en gammal studiekamrat från Uppsala, vilket inte är fy skam. Som Uppsalajurist i Sveriges framsida är jag relativt ensam...

P.S. - För er som undrar hur det gick med mina läsplaner har jag till min stora glädje och mina medresenärers nyfikenhet läst ut Sture Dahlstöms "Gökmannen". Den överträffade förväntningarna med råge. "Vägen" av Cormac McCarthy har också lästs ut, men den var inte lika spännande. Mario Vargas Llosas "mästerverk" "Kriget vid världens ände" fungerade som sömnpiller modell 150 mg. Den lär ligga kvar och samla damm. Avseende övriga har jag istället valt att förkovra mig i en fransk bok av Stephen Clarke, "God save La France - A year in ze merde". Detta har visat sig vara en tidskrävande och tung uppgift, men frånsett att jag missar så gott som alla nyanser genom  läsandet är det kul att se att ma n hänger med i sitt tredje språk. Resten av böckerna får betas av i höst, om inte annat kommer emellan. D.S.